Hittade en affärsidé på taket

– Jag tänker hålla verksamheten småskalig, säger Carl Gustaf Olofsson. Han ser en större marknad för sina produkter än vad hans lilla Solosåg förmår att möta.

– Nockarna och hängrännorna tillverkas i sektionen, förklarar Carl Gustaf Olofsson och visar att längderna kan justeras utan såg.

Produkten ger även ett stämningsfullt ljus...

Vänd upp och ned på konventionerna. På andra sidan kan det finnas nya affärsidéer. Det gjorde Carl Gustaf Olofsson och hittade två produkter som känns märkvärdigt gamla:
Hängrännor och taknockar av trä sågade i ett stycke.

Carl Gustaf växte upp i Åhus i en släkt av ålafiskare, med en morbror som med tiden blev en av landets mest uppmärksammade möbelformgivare, Börje Lindau, grundare av designmöbelföretaget Blå Station. Men Carl Gustaf blev varken det ena eller det andra.
– Jag blev istället brevbärare i Stockholm.
Han fick smak för träförädling när han träffade Aina Hagberg, lärare i Oskarshamn, och flyttade till hennes gamla skräddarboställe i Buggemåla. Hon hade själv lagt ned mycket arbete på att rusta upp gården, men det fanns kvar att göra för en arbetsvillig ”postis”.
– Den här typen av hus snickrar man inte på hur som helst, säger Carl Gustaf.

IDÉER FRÅN ARKITEKT

Han frågade en god vän till råds, arkitekten Ulf Ernfors som har ett stort intresse av byggnadsvård och är en av tio nominerade till Helgopriset 2008, som delas ut av Statens fastighetsverk, för sitt arbete med ombyggnaden av Bryggeriteatern i Malmö. En av frågorna gällde ett äldre uthus som skulle renoveras. Borde det vara nockpannor av tegel eller gick det för sig att fuska med plåt?
– Ulf tyckte att jag kunde tillverka både nocken och hängrännorna av trä, berättar han.
I samma veva gick hans pappa bort och efterlämnade ett litet arv som lagom räckte för inköp av ett minisågverk. Efter en hel del experimenterande kom han fram till hur både nockar och takrännor skulle tillverkas. Han sågade fram en v-formad ränna och upptäckte två fördelar med metoden. Dels blev det kärnved i rännans känsligaste del, i botten. Dels blev årsringarna stående i båda ”vingarna”. Naturen bjöd på ett formstabilt och röttåligt alternativ till nock och rännor av plåt.

FEL MED RÄTT KÄNSLA

Nockarna av trä ligger på plats sedan flera år. De fungerar bra och passar in på den gamla byggnaden. För den okunnige ser det ut som om det satt något liknande där i gamla tider. Samma sak gäller hängrännorna av trä, de upplevs som antikvariskt korrekta.
– Känslan är rätt, men i gamla tider hade man bara hängrännor ovanför dörrarna. Det är ett sentida påfund och kom till för att skydda nedre delen av fasaden mot regn, berättar Carl Gustaf som gjort stora efterforskningar för att ta reda på hur man byggde förr.
De massiva trärännorna har väckt uppmärksamhet bland byggnadsvårdsintresserade. Alla är medvetna om att hängrännor inte har något med dåtidens byggnadssätt att göra, men när alternativet är att bygga korrekt och förstöra fasaden är trärännor ett mer passande alternativ än plåt.

STARTAT EGET FÖRETAG

 Carl Gustaf gick nyligen i avtalspension och delar numera brevlåda med Aina. Han har startat eget företag, Buggemåla Specialsågat, och får tack vare sin innovation med rännorna allehanda specialuppdrag.
På tork ligger bland annat ett kilsågat innertak som ska levereras till ett gammalt torp på Öland. Annat som efterfrågas är kilsågade fasadbrädor. Ainas hus visar tydligt hur kilsågningen ger fasaden liv.
Huset fick en tillbyggnad för hundra år sedan och den nya delen kläddes med raksågat virke i en dimension, medan den gamla delen är klädd med kilsågat i olika bredder. Det syns tydligt att industrisågat inte gör sig på ett äldre hus. Verksamheten i Buggemåla är småskalig och Carl Gustaf tänker hålla sig på den nivån. Däremot är han övertygad om att det finns en marknad för hängrännor och nockar av trä och för kilsågat virke till golv, innertak och fasader. Det finns en växande krets människor som är intresserade av byggnadsvård och som är beredda att betala merkostnaden för rätt sågningar och stilenliga rännor.